Poems

Man kunde inte kalla oss vänner

även bästa vänner var ett svagt ord.

Du var mitt allt, du var min själsfrände.

om du hade bett mig, så hade jag

gått genom eld för dig.

Jag hade tagit mitt liv för dig.

Hade du ont, hade jag 10 gånger ondare.

Grät du, grät jag med dig,

skrattade du, skrattade jag med dig.

Alltid fanns vi där för varandra.

Inget var viktigare för oss än

att se den andra lycklig.

Större och djupare kärlek har

mina ögon aldrig skådat och

aldrig mer kommer mina ögon se

sån vacker kärlek.

En dag försvann allt, bara på

en sekund dog den vackra kärleken.

Vi sårade varandra, det trodde

vi aldrig någonsin skulle hända

men det gjorde det.

För varje dag blir saknaden större och större.

En del av mig vill bara springa

in i din famn och känna tryggheten igen

men en del av mig vill fortsätta att vara stolt.

Min stolthet är för stor, så jag får

fortsätta leva mitt liv utan

den vackra kärleken mellan oss,

den vackra kärleken som dog ut...

Till: min andra hälft, Anja

Av: Mika 4/8-01

 




Nu är det så här,

att jag tycker om dig

men tyvärr inte som en kompis.

Mina känslor har blivit starkare.

Förr när du var i min närhet

kände jag inget speciellt

nu blir jag varm i hela kroppen

å jag får ett fånigt leende på läpparna.

Du ska inte tro att jag ville

att det skulle bli då här.

Dag som natt förnekar jag mina känslor

men det är lönlöst, innerst inne

vet jag, att jag håller på

att bli hopplöst förälskad i dig.

Av: Mika 4/9-01


Poems

Egentligen så vet jag inte

vad som händer när

du är i närheten av mej

Det är som hela världen blir ljusare

och det finns bara glädje, ingen sorg

Det känns som jag klarar allt

bara du är där,

jag skulle kunna gå igenom

ett hav av eld,

bara du stod på andra sidan och

vänta på mej

Det känns som jag svävar

genom rummet du är i

och det låter som väggarna

viskar ditt namn

Jag önskar du visste hur mycket

jag tycker om dej

fast jag tror du anar och med lite

tur kanske du tycker om mej tillbaka?

Av: Mika 28/1-01



Förbjuden kärlek

Nu kommer du igen

så snygg och så fin.

Ditt leende lyser upp

hela rummet,

ditt skratt ekar i

mitt huvud

och dina ögon glittrar

så busigt.

Du tittar på mig med

de glittrande ögonen

och ler på ett sätt

som bara du kan.

Och jag känner hur

även jag börjar le

och min kropp skriker

efter din.

Du tränger dig ner

i soffan och

hamnar bredvid mig.

Mitt hjärta börjar

slå så hårt

att jag blir rädd

att alla andra hör.

Men ingen reagerar

och allt fortsätter

som förr.

När du lägger din

arm runt mig

och din kind snuddar

vid min,

går det tusen stötar

genom min kropp.

Men kär?

Inte alls?.

Av: Mika-99-


Jag vill inte,

men gör det ändå

Mitt hjärta slår fortfarande

ett extra slag när jag ser dig.

Det kan gå dagar utan att

jag varken ser dig eller tänker på dig

Men så fort du är i närheten

bubblar alla känslor över

Dom känslor jag trodde

Jag glömt?

 

 

 

 

Av: Mika ?01-

 


Poems

Nu blir jag rädd

tänk om de fortfarande

finns kvar?

Mina känslor för dig,

tänk om de fortfarande

brinner lika starkt?

Lika starkt som

den gång vi sist

skildes åt.

Då tårarna letade sig

ner för kinderna,

då mitt hjärta

slutade slå

och min själ

slutade leva

Snälla, håll dig borta.

Låt mig leva,

försöka leva?

                                                                Mika -98-





Vart har jag hamnat?

Bakom kärlekens vackra skepnad.

Varför är jag här?

För att få känna den bittra smaken av

kärlek på dina läppar.

Jag vill inte!

Jag vill ha den ljuva kärleken!

Den finns inte längre,

den är bara ett minne blott

Den vackra och ljuva kärleken

har dött ut för alltid.

Kvar finns bara den grymma och bittra kärleken.

Slicka på läpparna och känn smaken!

Nej, jag vill inte!

Jag vill älska igen!

Skärp dig och

lär dig att leva med det.

Varför?!

För lycklig blir du aldrig igen...




Av: Mika 22 / 3 ? 01 -





-






Varför??

Varför gjorde du så?

Varför alla tårar på mina kinder?

Varför orkar jag inte längre leva?

Varför på detta sätt?

Vad har jag gjort för fel?

Jag förstår ingenting?

Mika ?97-


Lite poems

Du ville att jag skulle

vara någon jag inte är.

Den jag är

dög inte åt dig.

Din kärlek för mig

finns kvar säger du

men är den inte tillräckligt stark

för att du ska kunna

älska mig för den jag är?

Tydligen inte.

Du älskar en bild av mig,

du älskar någon som inte finns.

Men hallå!, ser du mig?

Den riktiga jag finns här!

Varför duger inte jag?

Varför kan du inte älska mig,

för den jag är?

Av: Mika 6 / 3 - 01 -



Ett hav av smärta

Ett hav av förtvivlan

Tårar som rinner

Hjärtan som krossats

En fråga som ständigt ekar varför?

Varför försvann ni?

Jag hann ju inte ens säga hej då

Minnena kommer jag alltid

förvara i mitt hjärta å

Jag ska aldrig glömma

tiden vi fick?


Till minne av de fyra

Av: Mika 26/5 -01


mera poems




Det är mitt eget fel,

jag får skylla mig själv.

Jag visste vad spelet gick ut på.

Men ändå sitter jag hemma

för mig själv och gråter.

Mina ögon kan glittra

mina läppar kan le

men sorgen i mitt hjärta

kan ingen se?

AV: Mika -00-



Min Vän.....


 

Min vän!

Min vän, du är solen i mitt liv

För när du skiner

Lyser du upp min tillvaro


Min vän, du är luften i mitt liv

Utan dig kan jag inte andas

Och inte leva


Min vän även fast vi nu går

Skilda vägar så stannar

Du ändå alltid kvar i mitt hjärta


Min vän även alla minnen

Stannar kvar i mitt hjärta

Våra lyckliga minnen men även våra

Sorgliga minnen


Min vän jag vill tacka dig

För att du alltid funnits där

Nån att alltid kunna skratta med

Och nån att söka tröst hos


Min vän, det är med de här orden

Jag vill säga:

Utan dig är jag ingenting

Jag älskar dig!