Mika

Man kunde inte kalla oss vänner

även bästa vänner var ett svagt ord.

Du var mitt allt, du var min själsfrände.

om du hade bett mig, så hade jag

gått genom eld för dig.

Jag hade tagit mitt liv för dig.

Hade du ont, hade jag 10 gånger ondare.

Grät du, grät jag med dig,

skrattade du, skrattade jag med dig.

Alltid fanns vi där för varandra.

Inget var viktigare för oss än

att se den andra lycklig.

Större och djupare kärlek har

mina ögon aldrig skådat och

aldrig mer kommer mina ögon se

sån vacker kärlek.

En dag försvann allt, bara på

en sekund dog den vackra kärleken.

Vi sårade varandra, det trodde

vi aldrig någonsin skulle hända

men det gjorde det.

För varje dag blir saknaden större och större.

En del av mig vill bara springa

in i din famn och känna tryggheten igen

men en del av mig vill fortsätta att vara stolt.

Min stolthet är för stor, så jag får

fortsätta leva mitt liv utan

den vackra kärleken mellan oss,

den vackra kärleken som dog ut...

Till: min andra hälft, Anja

Av: Mika 4/8-01

men tyvärr inte som en kompis.

Mina känslor har blivit starkare.

Förr när du var i min närhet

kände jag inget speciellt

nu blir jag varm i hela kroppen

å jag får ett fånigt leende på läpparna.

Du ska inte tro att jag ville

att det skulle bli då här.

Dag som natt förnekar jag mina känslor

men det är lönlöst, innerst inne

vet jag, att jag håller på

att bli hopplöst förälskad i dig.

Av: Mika 4/9-01